Hopprädsla.
Då jag vet att det är relativt vanligt bland ryttare att ha hopprädsla så tänkte jag skriva ett inlägg om min hopprädsla, hur jag blev av med den och vilka övningar som är bra att rida om man är hopprädd.
Jag själv var under flera år hopprädd. Det hela började väl egentligen när vi fick Tage och han inte fungerade i hoppningen. Jag har sedan länge tappat bort räkningen på hur ofta han kastat av mig, men många gånger är det, och vissa träningar åkte jag av 3 gånger. Grejen med Tage är ju att han kan bjuda jättefint på ett hinder, men precis när han ska hoppa av så tvärnitar han. Som ryttare är det då inte så lätt att sitta kvar som ni kanske förstår. Pga detta blev jag osäker även när jag satt på andra hästar, även om de var snälla och inte nitade som Tage.
Idag är jag inte längre hopprädd. Anledningen till detta är ingen mindre än Boppen. På hans rygg känner jag mig 100 % säker, för jag vet att han aldrig skulle nita. På hans rygg kan jag hoppa höjder som jag aldrig vågat mig på förut, och för en gångs skull känner jag att hoppningen fungerar riktigt bra. Jag är fortfarande lite nervös när jag ska hoppa Tage eftersom jag inte litar på honom såsom jag gör med Boppen, men eftersom vi bara hoppar Tage lite för skojs skull nu för tiden så är det numera roligt istället för läskigt.
För att bli av med sin hopprädsla så måste man först och främst ta reda på varför man är hopprädd. I mitt fall var det att jag inte ville ramla av Tage och skada mig, och att jag hade svårt att lita på hästarna jag red... skulle de hoppa eller stanna?
När man tagit reda på orsaken är det bara att börja kämpa! Trots att jag var osäker på Tage så hopptränade jag för Therese. Vissa gånger gick det superbra, medan jag andra gånger fick tugga grus och var tillbaks på ruta 1 igen. Det är viktigt att inte sluta hoppa bara för att man är rädd. Inför varje Thereseträning med Tage var jag väldigt nervös, men jag tänkte att "det kommer kännas så skönt när träningen är över", och det gjorde det verkligen. Jag blev nöjd över mig själv att jag kämpat mig igenom träningen, och varje hoppass blev lite lättare att ta sig igenom.
Om man är hopprädd så är det viktigt att ta det lugnt. Man ska aldrig hoppa högre än vad man själv vill, och något som är viktigt är att lita på sin egen magkänsla. Kanske är det bättre att strunta i det sista upphöjda språnget, så man inte förlorar självförtroendet igen och går tillbaks några steg.
Bra övningar för den hopprädda är enligt mig de flesta gymnastikserier där man slipper styra på högre fristående hinder. 5,5an är antagligen den bästa övningen då man inte kan komma fel in(man travar in) eller på oxern efter. Personligen gillar jag inte att travhoppa, så då är det ju bara att länga avståndet i kombinationen och galoppera in istället. Är man hopprädd bör man nog inte ta för lång väg till hindrena heller, för då börjar man tänka alltför mycket och allt blir bara pannkaka(har egna erfarenheter av detta).
Hopprädsla går att övervinna. Jag själv är ju bara ett exempel på detta. Boppen har "gjort mig fri" från rädslan, och det är så skönt. Det är ju superkul att hoppa, men sitter man på hästen och är rädd blir det absolut inte lika roligt. Nu för tiden är jag inte heller rädd för att hoppa andra hästar heller, även om det inte händer speciellt ofta.
/ Emma