Tycker ni att man som ryttare kan skylla på att man är "för liten" för att kunna rida vissa hästar? Jag tycker inte det. Med detta inlägg menar jag inte oerfarna barn som är 130 hög på en 170 häst, utan jag pratar vuxna människor vilket ni kanske förstod.

Man hör ju ofta endel kommentarer liknande "jag orkar inte rida ihop den hästen" eller "den är för stor för mig" men har det egentligen med storleken att göra eller har det med ryttarens skicklighet att göra? Jag tror på nummer två, för man ska inte behöva rida en häst på styrka, utan det ska göras med känsla.

Jag kan ju ta Boppen som exempel eftersom han är en väldigt stor häst. Han är 180 hög men bara för det så är inte han "för stor för mig" som själv är 168 lång, och det är inte svårare för mig än för en ryttare som är 190 lång att rida ihop honom heller. Faktum är att Boppen går bättre med min tränare Carina på 160 än med mig. Anledning? För att hon är en bättre ryttare såklart... storleken räknas inte.

"Varför kan inte folk lära sig rida med känsla istället för med styrka så de kan sluta klaga på sina stora hästar" är ett citat jag tycker är väldigt bra. Om jag bara skulle rida Boppen med styrka kan jag säga att jag inte hade lyckats speciellt bra, och jag tror inte att endel(iaf inte mer oerfarna ryttare) fattar hur betydelsefulla vikthjälperna är, och när det gäller att "rida ihop hästar" är tygelhjälperna klart överskattade eftersom många verkar tro att det är en bra lösning att ha dragkamp med hästen om den inte lyssnar tillbaka istället för att jobba mer med vikthjälperna.

Ett sista tillägg: Om en häst kan känna en mygga på ryggen så kan den med all säkerhet känna om du använder dina vikthjälper korrekt oavsett om du väger 50 kilo eller 100 kilo. Dvs jag tror inte att man kan skylla på att man är "för liten", inte när det gäller hästhantering heller för den delen.



/ Emma