Framtidsplaner och mål
Hur är planen för Focus i framtiden? Kommer du satsa mer på hoppningen nu när han börjar vänja sig med det eller kommer du fortsätta med dressyr? :D
Fick den här frågan i frågestundsinlägget, och tänker att jag ägnar ett inlägg åt den, och lite övriga tankar kring Focus.
Grejen är den, att sen jag fick hem Focus så har jag blivit extremt... Ödmjuk kring mål? Vet inte riktigt vad jag ska använda för ord, men jag är inte den som sätter så mycket mål längre. Jag är egentligen en målmedveten människa, envis som tusan och älskar att arbeta mot någonting, men när man får hem en häst som vänder upp- och ner på hela ens värld så blir det liksom inte viktigt med mål längre, på något vis. Jag skrattade när jag fick syn på mina uppskrivna årsmål i min förra kalender när jag skulle byta och det stod "Starta MSV C med Focus innan året är slut". Ptja, gick inte skitbra med den saken liksom. Och det gör ingenting, för jag tror och hoppas att det kommer senare.
Hur som helst så har jag börjat skita i att sätta upp mål. Däremot så kan jag sätta upp minimål inom en snar framtid när jag ser att han är redo för det. Till exempel så ska jag förmodligen starta vår klubbhoppning på ridklubben på långfredagen, och det är såklart ett litet mål jag har och som jag kommer jobba mot fram tills att det går av stapeln. Men jag tänker inte längre än så rent målmässigt.
Mina planer är att fortsätta och jobba med allt hos Focus. Mentalt, hoppning, dressyr, uteritter, hantering. A-l-l-t. Mitt absolut största fokus är att få honom mer trygg med allt, för då kommer nog det mesta att falla på plats så småningom. Åtminstone gå lite lättare.
Planen är också att fortsätta hoppa en gång i veckan för att få in det regelbundet och avdramatisera det hela. Inte hoppa för ofta för att "nöta" men lagom, så att vi båda tycker det är kul och oläskigt. Vi fortsätter också att dressyra, och hoppas kunna få in träningar för Miranda snart igen så vi kommer framåt även där. Tävlingar får vänta, det kommer när det kommer.
Någon här kanske tycker det är skittråkigt att jag inte har några som helst mål, men jag tycker det är ganska skönt. Han är den svåraste hästen jag mött, även om han också är världens snällaste. Allt får ta sin tid, och när vår tid kommer på riktigt ska jag fan klappa mig rejält på axeln. Det är inte lätt alla gånger och i vintras ville jag ge upp. Nu har jag fått en riktig motivationskick. Vi ska fixa detta!
Fick den här frågan i frågestundsinlägget, och tänker att jag ägnar ett inlägg åt den, och lite övriga tankar kring Focus.
Grejen är den, att sen jag fick hem Focus så har jag blivit extremt... Ödmjuk kring mål? Vet inte riktigt vad jag ska använda för ord, men jag är inte den som sätter så mycket mål längre. Jag är egentligen en målmedveten människa, envis som tusan och älskar att arbeta mot någonting, men när man får hem en häst som vänder upp- och ner på hela ens värld så blir det liksom inte viktigt med mål längre, på något vis. Jag skrattade när jag fick syn på mina uppskrivna årsmål i min förra kalender när jag skulle byta och det stod "Starta MSV C med Focus innan året är slut". Ptja, gick inte skitbra med den saken liksom. Och det gör ingenting, för jag tror och hoppas att det kommer senare.
Hur som helst så har jag börjat skita i att sätta upp mål. Däremot så kan jag sätta upp minimål inom en snar framtid när jag ser att han är redo för det. Till exempel så ska jag förmodligen starta vår klubbhoppning på ridklubben på långfredagen, och det är såklart ett litet mål jag har och som jag kommer jobba mot fram tills att det går av stapeln. Men jag tänker inte längre än så rent målmässigt.
Mina planer är att fortsätta och jobba med allt hos Focus. Mentalt, hoppning, dressyr, uteritter, hantering. A-l-l-t. Mitt absolut största fokus är att få honom mer trygg med allt, för då kommer nog det mesta att falla på plats så småningom. Åtminstone gå lite lättare.
Planen är också att fortsätta hoppa en gång i veckan för att få in det regelbundet och avdramatisera det hela. Inte hoppa för ofta för att "nöta" men lagom, så att vi båda tycker det är kul och oläskigt. Vi fortsätter också att dressyra, och hoppas kunna få in träningar för Miranda snart igen så vi kommer framåt även där. Tävlingar får vänta, det kommer när det kommer.
Någon här kanske tycker det är skittråkigt att jag inte har några som helst mål, men jag tycker det är ganska skönt. Han är den svåraste hästen jag mött, även om han också är världens snällaste. Allt får ta sin tid, och när vår tid kommer på riktigt ska jag fan klappa mig rejält på axeln. Det är inte lätt alla gånger och i vintras ville jag ge upp. Nu har jag fått en riktig motivationskick. Vi ska fixa detta!
<3
/ Anna
/ Anna
