En viktig del av sitsen som alltför många, inklusive jag själv, har problem med är just blicken. Jag vet inte hur många gånger Carina har tjatat på mig om detta, men igår höll jag blicken uppe under större delen av passet, och ni kunde ju läsa i gårdagens inlägg om hur bra just den träningen gick. Egentligen har jag en ganska bristfällig blick, men den enda gången jag håller blicken uppe i princip hela tiden är på dressyrframridningen. Varför? Jo för alla andra sitter och glor ner i hästens man, ser sig inte för, och man måste helt enkelt hålla blicken uppe själv för att inte bli påriden. Detta är ju ett ganska klart bevis på att väldigt många dressyrryttare har dålig blick.

Om man är noggrann med att hålla uppe blicken så:
- Får man rida på känsla och inte på sin egen syn.
- Blir hela sitsen automatiskt bättre.
- Man får betydligt lättare att planera sin ridning, varesig du rider ett dressyrprogram eller inte.
- Man får ett "proffsigare" intryck på dressyrbanan. Domaren ser att man inte behöver stirra ner på hästens man får att se om den går i en "korrekt" form eller inte, utan man rider på känsla och framförallt har blicken uppe så man kan planera sin ridning. På de allmäna uttrycken kan ryttarens sits och korrektheten i uppvisningen få ett högre betyg bara man håller uppe blicken.

Varför håller man nere blicken då?
Jag tror att de flesta glor ner på hästens huvud för att de vill se hur de har det placerat, om hästen går i en stadig form eller inte. Detta ska man ju inte behöva se, detta ska man känna!

En bra övning för att hålla blicken uppe:
Under gårdagens dressyrträning började vi att rida skänkelvikning på storamittvolten i skritt. Vi jobbade i väldigt tvär tvärning, hästen skulle alltså flytta mycket åt sidan(detta är även väldigt lösgörande och toppen för bogarna).

När man rider skänkelvikning på volt ska man titta in på voltens mitt och inte dit man ska, för då lägger man vikten fel. Att hålla blicken uppe i denna övning var VÄLDIGT viktigt, för så fort jag glodde ner i manen så tappade jag känslan och Tage stannade antingen till eller började backa. Så håller man blicken uppe så får man en extremt bra känsla i ridningen, man känner vilka hjälper man ska använda när osv.

En lite klurigare övning med skänkelvikning är att följa fyrkantspåret fast lite innanför. Man ska gå i en jättetvär skänkelvikning och följa fyrkantsspåret så länge man känner att hästen orkar med. Hästens huvud ska alltså vara rakt inåt mot mitten. Håller man inte blicken uppe i den här övningen kommer hästen definitivt inte göra som man vill, och man kommer inte heller få en bra känsla.

Somsagt, blicken upp på dressyrframridningen, annars får man passa sig!


Tänkte bara avsluta detta inlägg med ett kul citat från min tränare:
Detta har faktiskt inte hänt mig, utan det var när Elina tränade dressyr för Carina på Beauty. Elina satt och tittade ner, då gick Carina fram till Elina och drog loss lite man från Beauty och gav det till Elina och sa:
"Stoppa ner det i fickan nu så kan du titta på det när du kommer hem".
Jag tror nog allt att Elina hade bra blick resten av passet. Fler tränare borde vara så rättfram som Carina!

/ Emma